Vad du hittar här
Arkivsidor år för år med broschyr-PDF:er, nyckelspecifikationer och länkar till relaterade modeller.
Försäljningsbroschyrer från 1970- och 1980-talen försvinner stadigt från arkiv och privatsamlingar. Det här arkivet bevarar 86 originalhandlingar från tolv marknader som visar hur Volvo 240 Kombi marknadsfördes under nästan två decennier. Utan sådan bevarning går källmaterial förlorat som dokumenterar designval, utrustningslinjer och regionala skillnader. Här är materialet säkrat för framtida forskning.
Arkivsidor år för år med broschyr-PDF:er, nyckelspecifikationer och länkar till relaterade modeller.
Originalutgåvor från tillverkaren dokumenterar utrustning och tillval precis som de erbjöds.
Använd sökning eller årsbläddraren nedan. Varje broschyrkort länkar till fullständig PDF-nedladdning.
Öppna ett år för att se detaljer och ladda ner broschyren.
I en marknad där Saab 900 och BMW 3-serien dominerade, erbjöd Volvo 240 och 260 Combi något annorlunda. Sexcylindermotorerna – 2,4 och 2,7 liter – levererade lugn kraft utan att offra driftekonomin. Svenskarna uppskattade det praktiska utförandet och säkerhetsstandarden som redan då var branschledande. Kombivarianten blev ett naturligt val för familjer som värdesatte pålitlighe
Under 1985 distribuerades 240 och 260 Estate genom det väletablerade svenska nätet av Volvo-återförsäljare, där båda varianterna mötte stor efterfrågan bland familjer som prioriterade säkerhet och lastkapacitet. Den vänsterratade konfigurationen var standard för den svenska marknaden, medan fyrväxlaren eller femväxlaren kunde väljas enligt preferens. Skandinaviska köpare uppska
Motorn på 2,0 respektive 2,1 liter byggde på långtestade konstruktioner, men 1976 års utgåva hade fått förbättrad bränsleekonomi och lägre emissioner. Volvo hade också förstärkt karossen, vilket märktes i dörrarnas stängning och i en känsla av massivitet som nordiska köpare värderade högt. Fyrväxlaren var standard, femväxling fanns att välja för dem som ville spara bränsle på l
När 1979 års modellprogram nådde amerikanska återförsäljare hade 240 och 260 redan etablerat sitt rykte för långsiktighet. Tvåliters-motorn levererades i flera utföranden, medan 260:an tillgodosåg köpare som sökte större deplacement. Svenska ingenjörer hade prioriterat robusthet över glitter, och det blev Volvos styrka på en marknad som började ifrågasätta amerikansk lyxöverkon
I en tid då japanska konkurrenter började dominera segmentet för mellanklass, höll sig Volvo 240 och 260 på sitt eget spår genom väl genomtänkt konstruktion. Sexcylindriga motorn på 2,1 liter levererade konstant kraft utan att söka spektakulära siffror. Säkerhetsfokus, rostskydd och en plattform designad för nordiska vägar gjorde dessa modeller naturliga val för svenska köpare
När 1981 års modeller nådde australiska och brittiska märknader bar de Volvos klassiska engineering-filosofi: långsiktigt tänkande före spektakel. Fyrcylindriga 240:an levererade 112 hästkrafter från 2,1 liters förbrännare, medan 260:an erbjöd sex cylindrar och 156 hk. Både sedan och kombi fanns i katalogen—praktisk variation för olika familjer.
Utbudet omfattade två motorkonfigurationer: 240:an med sin 2,3-liters motor på 82 hästkrafter och 260:an med 2,7 liters powerplant levererad 134 hästkrafter. Katalogen visade både fyrväxlare och automatväxling, tillsammans med det säkerhetsfokus som redan definierade märket. Svenska köpare värderade denna bredd—val utan överdrift.
Volvo 240 och 260 från 1983 byggde på samma konstruktiv filosofi som tidigare: tvärgående motor, robust stålkonstruktion, minimal elektronik. Fyrcylindriga 240:an levererades med 2,1 liter och 107 hk; sexcylindriga 260:an erbjöd 2,7 liter och 156 hk. Båda serien delades mellan sedan och kombi (240) respektive sedan och coupé (260). Volvo vägrade att följa modetrender—istället f
När 1979 års modeller nådde amerikanska showrooms hade Volvo redan etablerat sitt varumärke för säkerhet och långlevnad. Break-versionen av 240 och 260 byggde på samma filosofi som hemma i Sverige: robust stålkonstruktion, längsmonterad motor och bakhjulsdriven säkerhet. Sex-cylindriga 260:an levererade 156 hästkrafter, medan 240:an erbjöd ett sparsammare alternativ.
År 1983 var Volvo 240 Diesel tillgänglig på både hemmamarknaden och övriga nordiska länder, utrustad med en femcylindrig 2,4-liters motor på 60 hästkrafter. Motorn valdes för sitt låga bränsleförbruk och enkla konstruktion—väl lämpat för skandinaviska förhållanden där långsiktig tillförlitlighet värderades högt bland företagsköpare och privatpersoner.
I Sverige distribuerades 240 GLT främst som fyrfältig sedan och som familjekombi för längre resor. Fyrcylindriga motorn på 2,1 liter levererades med insprutning, vilket säkerställde en konsekvent prestanda även i nordiska vinterförhållanden. Säkerhetsstandarden var högt prioriterad redan då, och det återspeglade sig i konstruktionen.
När GLT Turbo nådde svenska visningslokalerna 1981 var den en märklig blandning av nordisk pragmatism och ny prestation. Turbomotorn på 2,1 liter utvecklade 155 hästkrafter och levererade konstant kraft från låga varvtal. Volvo behöll sin filosofi om säkerhet och enkelhet, men erbjöd nu även köpare som ville ha lite mer fart under huven. Karosseri och chassi var väl utprovade f
När denna specialversion nådde marknaden 1978, representerade den en praktisk lösning för begravningsbranschen. Den tvålitersmotorn, en långsträckt sexcylindrig enhet med 82 kilowatt, drev en förlängd kaross utan att kompromissa med Volvos sedvanliga konstruktionsprinciper. Köparna förväntade sig hållbarhet framför allt.
Fyrautgåvan av 240 Kombi omfattade både manuell fyrväxlad och automatisk tremanuell överföring. Motorn på 2,0 liter levererade 100 hästkrafter med låg varvtal-vridmoment typiskt för svensk ingenjörskonst. Utrymmet bakom baksätet nådde 500 liter, och framhjulsupphängningen med spiralfjädrar säkerställde stabil körning på bergiga schweiziska vägar.
I en tid då konkurrenterna från Tyskland och Japan pressade Volvo hårdare än någonsin, stod Polar-utgåvan som ett svar på den nordiska verkligheten. Motorn på 2,3 liter med 114 hästkrafter var ingen sensation, men konstruktionen var genomtänkt för svenska vägar och väder. Förstärkt kaross, väl utformad underbottenskydd och fjädring för extrem kyla—en bil utan kompromisser.
År 1979 omfattade Volvos polisbilar flera varianter: saloon, kombi och specialutförande med förstärkt chassi. Motorn på 2,1 liter med 112 hästkrafter var känd för att hålla under hårt bruk. Svenska poliskårer hade redan använt 240:an i flera år, och den nordiska marknaden visade att bilens konstruktion tålde både höga hastigheter och daglig intensiv användning. Utöver standardu
Volvo erbjöd 1984 fyra motoralternativ för 240-serien: två tvålitriga bensinmotorer och två större varianter upp till 2,3 liter med 136 hästkrafter. Katalogen omfattade standardutrustning med säkerhetsbur, säkerhetsbälten i tre punkter och bromssystem utformade för nordiska väderförhållanden. Denna bredd av val gjorde modellen attraktiv för både privatköpare och företagsflottor
Fyrcylindermotorn på 2,3 liter, utvecklad för nordiska förhållanden, behöll sin plats i 240:an 1985. Med 123 hästkrafter i standardutförande och 160 hk i turbovarianten var den konstruerad för svenska vägar och klimat. Växellådan kunde väljas mellan manuell och automatisk, och chassit hade justerats för att möta de höga säkerhetskraven som då började dominera den skandinaviska
Volvo 240-serien distribuerades från 1975 genom ett nätverk av återförsäljare som sträckte sig från Sverige till Nordamerika. Det nordiska ursprunget var uppenbart i varje detalj: robust konstruktion, säkerhetsceller utformade för hårt klimat, och en inredning designad för praktisk användning snarare än yttre glans. Motorn på 2,0 liter var framtagen för att klara svenska vägar
1977 omfattade Volvo 240-serien både fyrförare och fyrförare med större motorisering. Bensinmotorn på 2,1 liter utvecklade 82 hästkrafter och mötte de nya amerikanska utsläppskraven. Katalogen visade flera karossalternativ: sedan, kombi och en tvådörrars variant, alla byggda med samma filosofi om långsiktighet och säkerhet.
När den uppdaterade 240-serien nådde showroomsen 1978, representerade den Volvos oförändrad tro på långsiktighet framför modetrend. Tvålitersmotorn med 100 hästkrafter var tillräcklig för svenska vägar, och karossalternativen – sedan, kombi, coupé – mötte olika familjesituationer. Det var en bil byggd för att hålla, inte för att imponera.
I en tid då japanska märken började utmana västerländsk dominans, stod Volvo 240 orubbat för svenska värderingar: säkerhet före glitter, konstruktiv ärlighet före marknadsföring. År 1979 mötte konkurrensen från Golf och Kadett en bil som inte försökte imponera genom design utan genom att helt enkelt fungera årtionde efter årtionde. Tre karossvariant, samma grundprincip: Volvo s
När 1980 års modell nådde svenska visningsrum hade Volvo 240 redan etablerat sitt rykte för säkerhet och hållbarhet. Sexcylindermotorn på 2,7 liter levererade 136 hästkrafter med karakteristisk jämnhet, medan fyraxlingen eller femaxlingen gav lugn och stabil körning. Utbudet omfattade både sedan och kombi, båda utformade för nordiska väderförhållanden och långsiktig ägandeskap.
I en marknad där japanska konkurrenter började visa sina tänder, behöll 240 sin position genom prov väl genomtänkt konstruktion. B21-motorn med 109 hästkrafter var tillräcklig för flertalet, medan turbovarianten med 155 hk tilltalade den som ville ha mer utan att ge upp säkerheten.
Vid utgången av året 1982 levererades 240-serien till Japan med samma nordiska noggrannhet som hemma. Motorn på 2,1 liter med 112 hästkrafter var beprövad, stötfångarna var omformade enligt nya säkerhetskrav, och interiören följde Volvos minimalistiska designfilosofi. En bil för den köpare som värderade uthållighet framför prydnad.
Tvärmonterad tvålitersmotor med 113 hästkrafter utgjorde hjärtat i 1983 års 240-serie, en konstruktion som prioriterade långsiktighet framför momentan kraft. Rostskyddet och chassi-geometrin var utvecklade för nordiska vägar och klimat. Fyra karossvarianterna—sedan, kombi, coupé och cabriolet—delade samma mekaniska grund, testad på hemmaplan.
Fyra karosstyper utgjorde 1984 års sortiment: saloon, kombi, coupé och en fyrväxlad variant. Bensinmotorn på 2,3 liter utvecklade 112 hästkrafter, medan dieseln på 2,4 liter levererade 60 hästkrafter för ekonomiska körare. Säkerhetsfeatures som dubbla framkrockkuddar och förstärkt säkerhetsbur var standard, vilket motsvarade svenska krav på passagerarvård.
När 1985 års utgåva nådde svenska bilhallen var 240:an redan ett etablerat val för familjer som värderade pålitlighet framför modetrend. Fyrcylindermotorn på 2,3 liter levererade 113 hästkrafter utan överflöd. Utbudet omfattade både sedan och kombi, flera utrustningsnivåer och val mellan manuell eller automatisk växellåda. Svenskar kände igen sig i denna filosofi: byggt för nor
I en japansk marknad dominerad av turboladdade trekylindriga motorer ställde sig 1986-års Volvo 240 vid sidan med sitt lugna sexcylindriska koncept. Naturligt aspirerad, 2,8 liters motor med 156 hästkrafter representerade en motsats till tidens trendiga snabbhet. Konkurrenterna från Toyota och Nissan erbjöd mer dramatisk prestanda, men 240:an levererade det som japanska köpare
År 1987 distribuerades 240-serien genom Volvos nordiska nätverk med fokus på svenska och norska marknader, där säkerhet och väderbeständighet var köparnas prioriteringar. Motorn på 2,3 liter med 136 hästkrafter monterades tillsammans med fyrväxlad automat eller manuell växellåda. Säkerhetssystemet omfattade redan denna modellår framåtvänd säkerhet—förstärkta dörrbalkar, energia
Det tvärställda sexcylindriska aggregatet på 2,3 liter, som levererade 114 hästkrafter, representerade en konstruktiv filosofi som prioriterade pålitlighet framför spektakulär prestanda. Motorn var redan väl beprövad när 1988 års modell presenterades, och denna mognad återspeglade sig i en motor som höll vad den lovade—utan överraskningar, utan svek. Tre karossvaranter täckte e
Utbudet 1989 omfattade fyra karosstyper: sedan, familjebil, coupé och cabriolet, alla delade samma 2,3-litersmotorn på 114 hästkrafter. Säkerhetsutrustningen motsvarade tidens standard med framåtvänd fokus på passivskydd. Svenska köpare kunde välja mellan bensin- och dieselversioner, båda kända för långlivad driftssäkerhet.
Tvärmotorn hade försvunnit från Volvos ritbordar redan för länge, men 240:an behöll sin längsgående tvåliters enhet: 114 hästkrafter från en konstruktion som inte behövde överraskning. Växellådan var robust, fjädringsgeometrin väl avvägd för svenska vägar, och karosseriets styvhet gjorde den till ett verktyg snarare än ett uttalande. Året 1990 var dess näst sista på marknaden.
Fyra karossvarianter präglade 240-serien i 1991: sedan, kombi, coupé och cabriolet. Sexcylindermotorn på 2,3 liter levererade 114 hästkrafter med femväxlad manuell eller fyrväxlad automat. Säkerhetsutrustningen hade utvecklats med bättre krockkuddar och förstärkt ramkonstruktion. Hemmamarknaden såg en mogen, väl genomarbetad familjebilar utan pretentioner.
I en tid då konkurrenter från Tyskland och Japan pressade segmentet, stod 240:an 1993 som ett exempel på nordisk ingenjörskonst. Sexcylindermotorn på 170 hästkrafter var välbeprövad, men det var säkerhetsutrustningen—dubbla airbags, ABS, elektronisk stabilitetskontroll—som markerade skillnaden. Svenska köpare värderade denna kombination av pålitlighet och försiktighet.
I Sverige 1978 var Volvo 240 Taxi den naturliga valet för taxiföretag i Stockholm och Göteborg. Vänsterkörningen var redan standard, fyrväxlaren robust, och den tvålitriga fyrcylindriga motorn på 82 hästkrafter räckte långt. Säkerhet och servicevänlighet stod i fokus—precis vad nordiska taxiägare väntade sig.
När 240 Taxi år 1980 ställdes fram för svenska taxiföretag, var det en bil konstruerad för sitt eget hemmamarknad. Motorn på 2,1 liter med 136 hästkrafter kördes genom en treväxlad automat, båda komponenter väl lämpade för Sveriges kalla klimat och långa körningar. Säkerhetsutrustningen följde redan Volvos höga nordiska standard för passagerartransport.
Utbudet 1979 omfattade en robust furgon baserad på 240-plattformen, med 2,1-liters motor på 108 hk. Stålkarosse, enkel inredning och väl beprövad mekanik gjorde den lämplig för nordisk användning. Volvo presenterade också olika utföranden för olika transportbehov—från personutförande till renodlad godsvagn.
I en marknad dominerad av tyska och italienska konkurrenter, stod Volvo 240 Van för något helt annat 1991. Med 2,3-liters motorn på 114 hästkrafter och robust stålkonstruktion mötte den svenska transportörer som värderade långsiktighet framför moderna designtrend. Jämfört med Ford Transit och VW Transporter erbjöd Volvo här en lugn, pålitlig lösning för dagligt bruksarbete.
I en japansk marknad dominerad av Toyota Crown och Nissan Cedric presenterade Volvo 242 och 244 ett annat värdeperspektiv. Sexcylindriga motorn på 2,7 liter levererade 155 hästkrafter med nordisk enkelhet—ingen överkomplicerad elektronik, ingen överflödig utrustning. Berlinerna och stationsvagnen konkurrerade på långsiktighet och köpkraft snarare än på teknisk innovation.
När den uppdaterade 240-serien nådde svenska återförsäljare 1977, representerade den en förfinad version av Volvos formel: långsiktighet före spektakel. TvålitersMotorn levererade 100 eller 106 hästkrafter beroende på trim. Coupén 242 och sedanen 244 delade plattformen men talade olika språk—det ena mer atletiskt, det andra fokuserat på familjerum.
I en marknad dominerad av tyska coupéer och italienska sportbilar presenterade Volvo 242 GT 1979 som ett alternativ för nordiska köpare som värderade körkvalitet framför sportighet. Tvåliters-motorn med 110 hästkrafter var väl avvägd för svenska vägar. Katalogen visade både coupén, fyrföraren och stationsvagnen, alla byggda på samma plattform med samma fokus på säkerhet och lån
När den uppdaterade 242-serien nådde svenska återförsäljare 1980 fanns GT-coupén som flaggskeppet för prestation. Med en tvålitrig motor på 110 hästkrafter och förbättrad fjädring var den designad för köpare som ville ha Volvos säkerhetsstandarder tillsammans med sportligare körkänsla. Märkets fokus på krocksäkerhet återspeglade sig även i denna variant.
Det tvärgående sexcylindriga aggregatet, placerat längskipps, levererade 136 hästkrafter med den jämnhet som kännetecknade Volvos mekaniska filosofi. Fjäderuppställningen var helt oberoende, med MacPherson-stag fram och ett väl utformat bakaxelsystem. Redan 1976 hade 244 bevisat sin hållbarhet på svenska vägar och i nordiska klimat, vilket gjorde det naturligt att även andra ma
Fyra karosstyper delade katalogen 1977: sedanen, combin, coupén och cabrioletn – ett brett utbud som mötte olika behov. Motorn på 2,3 liter med 136 hästkrafter fanns tillsammans med den mindre 2,0-litraren. För den svenska marknaden betydde detta val mellan klassisk robusthet och praktisk mångsidighet. Alla varianter delade samma fokus på säkerhet och väderbeständighet som känn
När den uppdaterade 244-serien nådde marknaden 1978 var den redan en etablerad figur. Volvo fortsatte med samma grundläggande koncept: robusthet före spektakel. Motorn på 2,1 liter med 104 hästkrafter var väl beprövad, och det var ingen slump – Svenska köpare värderade långsiktighet och minimalt underhållsbehov framför allt.
I 1979 var Volvo 244 redan etablerad i det nordiska segmentet, där konkurrensen från andra tillverkare var mindre skarp än på kontinenten. Motorn på 2,0 liter levererade mellan 100 och 142 hästkrafter beroende på version. Svenskar värderade dess stela konstruktion och förutsägbara köregenskaper högt—en bil som inte överraskade, men som aldrig skuffade.
I en tid då andra tillverkare fokuserade på prestanda, fortsatte 244:an sitt väl beprövade kurs som säkerhetens och pålitighetens symbol. Fyrcylindriga motorer på 2,0 och 2,3 liter fanns tillgängliga, den större motorn levererade 136 hästkrafter. Både sedan och kombi byggdes på samma grund, vilket gjorde Volvo till ett naturligt val för nordiska familjer som värderade överlevna
I konkurrensen mot tredje generationens Mercedes W123 och Audi 80 stod Volvos 244 och 245 på sin mekaniska stabilitet och säkerhetsstandard. År 1982 erbjöd tvålitriga motorn 97 hästkrafter, men det var framför allt konstruktionsprinciperna—långsam förslitning, högt ombygnadstal—som gjorde modellen attraktiv för nordiska familjer.
I en marknad där japanska konkurrenter började trycka på, behöll Volvo 244 och 264 sitt fokus på säkerhet och långevitet framför allt annat. Sexcylindermotorn i 264 hade reducerats till 136 hästkrafter för att möta skärpade emissionskrav, medan fyrcylindriga 244 erbjöd en mer ekonomisk väg. Båda delande samma robusta stålkaross och automatväxellåda, en filosofi som återspeglade
När 245:an distribuerades från svenska fabriker 1977 var den redan utformad för nordisk verklighet. Vänsterrattstyrningen var standard, liksom rostskyddet i form av zinkbeläggning på karosseriet. Femcylindermotorn på 2,0 liter med 97 hästkrafter var dimensionerad för långväga körning över växlande vägar. Sverige mottog modellen som en naturlig utveckling av Volvos säkerhetsfoku
Sortimentet 1975 omfattade två motoralternativ: B20-fyrcylindriga på 2,0 liter med 100 hk och den nyare B21 på 2,1 liter med 115 hk. Fyrväxlad manuell låda var standard. Cargovolymen nådde 1 350 liter med bakdörrarna öppna—en praktisk dimension för svenska familjer som prioriterade lastrymden före prestanda.
I en marknad där tysk ingenjörskonst dominerade, stod Volvo 260 för ett annat ideal: nordisk pålitlighet före prestanda. Sexcylindermotorn på 2,7 liter utvecklade 136 hästkrafter med den lugna kraft som kännetecknade svenska konstruktörer. Chassikonstruktionen prioriterade stöldhet och stabilitet på glatta vägar framför sportighet. För skandinaviska köpare var detta rationellt
När 260-serien anlände till svenska återförsäljare 1979 representerade den ett etablerat koncept: en stor, fyrfylld familjesedan med sex cylindrar på 2,7 liter och 136 hästkrafter. Volvo hade redan gjort sitt namn på hemmamarknaden genom att bygga bilar som höll ihop år efter år, och denna generation var ingen undantag. Motorn var väl beprövad, chassit stelt, och säkerhetsstand
När 260-serien nådde 1981 representerade den svenska märkets etablerade lyxsegment i sin mogna form. Sexcylindriga motorn på 2,7 liter levererade 136 hästkrafter med en lugn, förutsägbar karaktär som appellerade till nordiska köpare som värderade säkerhet och hållbarhet framför allt annat. Både sedan och coupé fanns i sortimentet, båda utformade med den återhållsamhet som defin
När 1976 års modeller nådde marknaden hade Volvo redan etablerat sin position som tillverkare av robusta mellanklassbils. Både 262-coupén och 264-sedanen byggde på samma filosofi: långlivad konstruktion, väl genomtänkt ergonomi, och en sexcylindrig motor på 2,7 liter som levererade 165 hästkrafter utan att skrika. Det var Volvo som svenskarna kände igen.
På den nordiska marknaden 1977 var 262 Coupé tillgänglig i två motoralternativ: basen med den tvärgående 2,7-liters sexcylindriga motorn à 140 hästkrafter, och 264-versionen med V6. Båda levererades med fyrväxlad automat som standard. I Sverige och övriga Skandinavien uppskattas Volvos metodiska ingenjörsarbete, och 262:an representerade denna filosofi—inte spektakulär, men rob
I 1978 konkurrerade 262 Coupén mot tyska och italienska alternativ, men följde sin egen väg: ingen sportbil, utan en lugn fyrplatsare med sex cylindrar och 136 hästkrafter. Växellådan var automat, fjädringen mjuk för svenska vägar. Säkerhet prioriterades före prestanda—en nordisk värdering som skiljde den från motsatserna söder om Alperna. Svenskt hantverk i coupéform.
När 1979 års 262 Coupé presenterades för den svenska marknaden, återspeglade den Volvos långsiktiga vision för sportiga fyrdörrars kupéer. Sexcylindermotorn på 2,7 liter levererade 136 hästkrafter, tillräckligt för att ge bilen ett mättat tempo utan att offra den nordiska återhållsamheten. Karossstrukturen var utvecklad för att klara svenska väderförhållanden, med fokus på rost
När 1981 års 262 Coupé nådde amerikanska visningsrummen fortsatte den som en klassisk representation av svensk konstruktörskonst. Tvålitersmotorn på 2,7 liter utvecklade 136 hästkrafter med karakteristisk jämnhet. Volvo behöll den väletablerade konfigurationen: längsgående motor, automatisk växellåda, robust stålkropp. Svenska köpare hemma skulle ha känt igen denna filosofi—lån
När 264:an lanserades på hemmamarknaden 1975, representerade den Volvos etablerade filosofi: säkerhet, komfort och långsiktig tillförlitlighet för familjebilen. Utbudet omfattade både fyrDörrars sedan och femsitsig kombi, båda drivna av den väl beprövade sexcylindriga motorn på 2,7 liter. Svenska köpare kände igen värderingarna.
I ett segment befolkat av sportiga tyska sedaner och italiensk elegans presenterade 1976 års 264 nordisk pragmatism. Sexcylindriga motorn med 2,7 liters slagvolym och 140 hästkrafter prioriterade åtgång framför prestation. Tre karossversioner—sedan, coupé och kombi—mötte olika familjesituationer. Volvo's fokus låg på långsiktig tillförlitlighet snarare än momentan spänning.
Året 1977 såg 264:an distribuerad till svenska återförsäljare som en hemmasnickrad lyxkupé, byggd på samma plattform som 240:an men med längre hjulbas och bredare kaross. V6-motorn på 2,7 liter producerade 156 hästkrafter och kombinerades med ett robustare chassi för nordisk väganvändning. Säkerhetsstandarden var högre än konkurrenterna—dubbla framkrockkuddar redan från start,
Fyra kroppsformer delade katalogen 1981: fyrdubbla, kombi, coupé och cabriolet. Sexcylindermotorn på 2,7 liter med 136 hk fanns i en konfiguration, men variationen låg i utrustning. Säkerhet var huvudnumret—förstärkt chassi, säkerhetsbälten med spolare, påkörningsbalk. Svenska köpare värderade detta framför prestanda.
Fyra karosstyper delade katalogen 1977: sedanen dominerade, men 264 TE fanns också som kombi för de som behövde lastutrymme utan att offra exekutiv status. Motorn var en välbekant sexcylindrig 2,7-litring på 136 hästkrafter, men utbudet skilde sig genom utrustningspaket fokuserade på säkerhet och långsiktig hållbarhet snarare än sportig framtoning.
År 1979 fanns 264 TE tillgänglig som både fyraxlad sedan och kombibil, båda drivna av V6-motorn på 2,7 liter med 136 hästkrafter. I Sverige, där Volvo redan etablerat sitt varumärke för säkerhet och tillförlitlighet, erbjöds flera utrustningsnivåer. TE-varianten framhöll premiumdetaljer som läderklädsel och träpaneler, medan motoralternativen förblev oförändrade från föregående
När den uppdaterade 265:an nådde marknaden 1977 var det ett naturligt val för svenska familjer som sökte utrymme och tillförlitlighet. Sexcylindriga motorn på 2,8 liter producerade 156 hästkrafter och representerade den svenska ingenjörsfilosofin: ingen onödig komplexitet, bara solid konstruktion. Breaken erbjöds med flera utrustningsnivåer, från sparsmakad till välutstyrd, all
Arkivet innehåller 86 originaldokument som täcker Volvo 240–260-serien. Detta inkluderar broschyrer, återförsäljarkataloger, presspaket och fabriksdokumentation från flera marknader och produktionsår. Denna samling ger omfattande täckning av modellvarianter och deras utveckling under nästan två årtionden.
Samlingen sträcker sig från 1975 till 1993 och dokumenterar hela produktionen av dessa ikoniska modeller. Täckningen är inte enhetlig för alla år. Vissa perioder har betydande luckor, medan andra är väl representerade genom flera regionala utgåvor och varianter.
Arkivet täcker 12 olika marknader och regionala varianter. Förutom europeiska marknader innehåller samlingen nordamerikanska och andra internationella versioner. Denna mångfald möjliggör meningsfulla jämförelser mellan olika specifikationer och utrustning över olika länder.
Absolut. Arkivdokument är ovärderliga för restaureringsprojekt. Originalbroschyrer och kataloger visar autentiska färger, inredningsfinish och utrustningsalternativ. De fungerar som pålitlig referens för att återskapa originalspecifikationer och identifiera korrekta varianter.
Arkivet täcker fem huvudvarianter: 240 och 260 Estate, 240 och 260 Series, 240 Series SW, 240 Diesel och 240 GLT. Varje variant förekommer i flera dokument från olika år, vilket tydligt illustrerar utvecklingen och skillnaderna mellan modelltyper.
I grunden fokuserar arkivsidan på dokumenten själva: deras ursprung, ålder och historiska sammanhang. Katalogsidan presenterar fordonets specifikationer och tekniska data. Här handlar det om källmaterial; där om själva bilen.
Arkivet växer regelbundet när nya originaldokument förvärvas. Uppdateringsfrekvensen beror på tillgången på material på samlarmarknaden. Besökare bör kontrollera regelbundet för att upptäcka nyligen tillagda sällsynta dokument.